Flitigt av er, men hejdå!

Ni är riktigt flitiga. Trots att jag inte skrivit någonting på evigheter besöks sidan ihärdigt (nåja, allting är ju relativt..) och för detta förtjänar ni en eloge.

Ändå skiter jag nu i detta, ty det finns så mycket mer betydelsfullt i livet som kallar mig, vilket ni inom en snar framtid kommer få se resultatet av.

Håll ögonen öppna och njut av livet.

Hejhej.

Jag kan inte flyga- jag är rädd!

Varför börjar plötsligt plan efter plan krascha runt omkring i Europa? Varför krånglar helt plötsligt landningsställ, väder och onyktra piloter? Hur kommer det sig att världens säkraste transortmedel helt plötsligt bevisar att alla dess förespråkare har fel och jag har rätt, just när jag ska ut och resa?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=693409
Det är nämligen inte ofta jag flyger, och det är främst av en anledning. Det skall nämligen väldigt mycket till att jag frivilligt sätter mig i en av de där djävulsmaskinerna. Nu har det ju dock fallit sig så att jag vunnit en resa, och då känns det som att jag nästan inte har något val. Om jag inte vill utnyttja min vinst för att pendla till Göteborg fram och tillbaks med tåg i ett par dagar.
Men det vill jag ju inte.
Så snart är det dags. Obönhörligen närmar sig dagen då jag ännu en gång skall se döden i vitögat. Svettandes och hyperventilerandes med tårfyllda ögon kommer jag krampaktigt klamra mig fast vid stolen samtidigt som jag kramar sönder min stackars pojkväns hand.
Och i det ögonblicket kommer vi båda inse vilken dålig idé det var att denna resvinst gick just till mig. Just nu. Denna höst. När var och varannat plan verkar hysa en våldsam dödslängtan.
Vilket verkligen inte jag gör.

Rom och jag

VET ni hur jobbigt det är när någon säger till en:
"Du får en valfri weekendresa inom Europa för max 10 000 kr inklusive allt. Du måste resa innan novembers slut."
Vet ni det? Nej, det vet ni förmodligen inte.
Det är självklart lite kul också, men mest plågsamt. Varför kan inte flygbolagen och min e-mail samarbeta med mig en aning så att jag får ihop detta någon gång?
Snart får jag väl promenera ner till Italien.
Fördelen då är ju förstås att jag kan uppgradera hotell.

Svenska såpor

Sverige vill ju alltid vara som USA. Oftast går det inte så bra, men i ett särskilt avseende misslyckades vi kapitalt. Nämligen med såpoperor.
Days of Our Lives har gått i typ 100 år. Det började gå i USA innan det ens kom TV till Sverige. Så ni förstår att det är en envis gammal såpa som aldrig har för avsikt att dö ut. På ett fascinerande sätt har de lyckats behålla tittare år efter år med precis samma manus som bara går på repeat, men med olika skådisar. Genom åren har typ en svensk befolkning passerat genom ensemblen.
Ca 80 år senare kläckte någon vis svensk den briljanta idén att försöka ta såpoperafenomenet till Sverige. Genialiskt. Det fungerade ett tag och den ena såpan efter den andra ploppade upp. Jag minns att vi i femte klass levde våra såpor, och som den Rederiet-anhängaren jag var blev det ett mycket ensamt liv i hörnet av ett Tre Kronor-späckat klassrum.

Men så plötsligt, över en natt, dog plötsligt alla våra såpor ut. Hundratals svenskar med skådespelardrömmar blev arbetslösa, dramatiken var död. (Åtminstone den fiktiva, för hur det gick med reell dramatik i TV vet vi ju alla alltför väl.)
Man undrade varför, varför kunde inte våra älskade såpor få leva? Varför fick vi ingen svensk motsvarighet till Days of Our Lives?

När jag idag satt på jobbet fick jag svaret.
Tv 4 visar repriser av Skilda Världar, och plötsligt kommer allting tillbaks till mig. Vattenkammade spegelsmajl och högdragna gubbstruttar blandat med lätt efterblivna bimbobrudar med knubbiga lår och krullhåriga östermalmsdamer i ett enda virrvarr av floskler och mördande pinsamma rolltolkningar.
Förklaringen är enkel.
Såpoperor kunde inte överleva i Sverige eftersom vi inte har några skådisar. Utöver de 7 som turas om att ha huvudrollerna i det årliga biofilmsutbudet existerar knappt en enda aktör värd namnet i detta land. Mespropparna som skämde ut sig här hemma under flera års tid skulle inte ens platsa i USA's mest pinsamma såpa.
Således var idén med såpoperor i Sverige dödsdömd redan innan den fått liv.
Vilket vi på sätt och vis bör vara tacksamma över. Ett avsnitt av Skilda Världar är mer än tillräckligt.

Tävling 4

Åhhh vad mycket liv jag har. Det är inte klokt så bissi jag är och vilket späckat schema jag lever efter. Ändå, mina vänner, ändå tar jag mig tid att slita mig från detta för att ägna några minuter åt att lägga upp en ny tävling här. Allt för er! Av den vilda efterfrågan att döma förstår jag att många haft svårt att klara sig utan detta medan jag haft annat för mig.

Regler:

* Första pris är Shrek 1 och 2 på dvd samt en pint Ben & Jerry valfri smak.

* Minst 20 unika deltagare krävs för att pris skall delas ut.

* Minst en av er måste ha generande kroppshår.

* En bör ha sökt till Big Brother och nämnt sin bröststorlek i ansökan.

* Minst fem kommer titta på Idol ikväll, två av er endast för att ni tycker någon i juryn/ programledarna ser bra ut.

Här kommer bilden:

Detta kan väl inte vara så svårt? Jag lovar att åtminstone 20 Stockholmare vet vad detta är. I synnerhet mina grannar kan jag förmoda utan att fantisera alltför vilt.

Tävlingen kommer hålla på tills jag behagar avsluta den, eller ungefär en vecka.

Frågor hänvisas till någon annan blogg.

Hej.

Snäll som få

Det var ju inte meningen att vara elak. Jag är nämligen en synnerligen snäll och oförarglig person. Det ska ni veta, att även om det inte alltid märks så är jag en riktig mespropp. Vän som en pårökt koalabjörn.

Nu ska vi rädda världen!

Jag har kommit på en jävligt bra idé för hur vi ska rädda jorden och bli kvitt de här sanslösa köerna som alla efterblivna bilägare envisas med att trängas i dag ut och dag in.

En lösning jag funderade på var att helt enkelt utrota alla som är tillräckligt korkade att bidra till detta genom att vägra åka buss eller tåg. Eller kanske ge dem någon form av utbildning i ämnet "mänsklighetens undergång". Men jag kom snabbt fram till att detta vore lönlöst. Idioti föder idioti sägs det ju, och snart axlar deras avkommor uppdraget att förstöra jorden. Därför krävdes en bestående lösning, vilken följer nedan:

* Höj trängselskatten, säger jag. Ja, höj den bara, fega inte. Minst en 50-lapp per passage och ingen jävla maxgräns på 60 kronor. 60 kronor stoppar ingen bilförare och det stoppar definitivt inte växthuseffekten. Inte ens jag som är en fattig stackare blir stoppad av 60 ynka spänn. Och låt för bövelen även riksdagsledamoterna betala. De kan gott ha dubbel avgift, förresten. Föregå med gott exempel.

* Lägg inte pengarna som tjänas in på att bygga någon äcklig väg, det bidrar bara till ännu fler köer under byggperioden, som i den här staden lär sträcka sig över en 7-8 år. Lägg istället förtjänsterna på kollektivtrafiken. Gratis kollektivtrafik, fler avgångar och någon form av obligatorisk kurs i folkvett till chaufförerna. Den skulle jag kunna hålla i förresten. Jag skulle kunna göra det gratis. Om jag någonsin i framtiden sedan skulle stöta på en vettigt funtad busschaufför vore det värt det.

Om detta inte hjälper, och pengarna inte räcker till för att göra de förändringar på kollektivtrafiken som krävs- höj då för bövelen trängselskatten ännu mer.
De som verkligen inte klarar sig utan bilen i jobbet eller av någon annan dödsviktig anledning inte kan åka kollektivt skall helt enkelt få bidrag för detta. Inte bidrag från staten, nej från sin arbetsgivare givetvis. Jobbar man för en snåljåp som inte bidrar med tjänstebil skall man ha rätt att kräva ersättning för alla de omkostnader man drar på sig i samband med detta.

Inga orimliga krav, eller hur? Alla som har bil i dagens läge har råd med en extra hundring någon gång ibland, men ingen kommer vilja betala i onödan. Likamed ingen åker bil i onödan.
Sådärja, problemet löst. Ni kan tacka mig sen.