Jag tror egentligen inte längre det är någon större skillnad på östermalms välklädda ynglingar mot vildarna från förorten. Igår morse när jag var på väg till jobbet runt halvt 6-tiden mötte jag ett vattenkammet gäng med kostymerna på sne', som kom vinglande någonstans nerifrån Stureplanshållet.
Jag försökte låta bli att möta deras blickar- för OJ, vad de stirrade med sina skumpablanka ögon. Och några meter innan vi passerade varandra gav en av dem ifrån sig ett tarzanvrål och attackerade en högst hotfull stupränna med full kraft. Han slet och han drog och hans pappa skulle komma att svära över fläckarna på den svarta kavajens ärmar. I ögonvrån sneglade de allihopa på mig, samtidigt som jag tyst slank förbi utan att bemöda dem med så mycket som en blick.
Det var i sanning en besvikelse att jag glömt kameran hemma.
Kanske tyckte även killarna det? Kanske inte.